Journalister är folkets vakande öka på det som sker runt oss. Vi kan tycka illa om journalister eller tycka vissa har fel åsikter men utan dem hade vi inte vetat mycket om vad som händer runt oss inte minst vart vår regering strävar mot.
Skillnaden mellan en frihetssträvande journalist som upplyser oss om omvärlden och en terrorist är lagarna. Lagar kan skrivas på så sätt att en journalist plötsligt är en terrorist. Det handlar alltså inte om journalistens handlingar utan om lagskrivarnas handlingar, dvs Riksdagens handlingar.
Deltagande i terroristorganisation ska kriminaliseras. Det blir brottsligt att ta hand om utrustning, sätta upp läger, ordna möteslokaler, laga mat eller ansvara för transporter.
Något som i förstone låter rimligt, men så luddigt som paragraferna är utformade kan den som stödjer en beväpnad frihetsrörelse som försöker införa demokrati komma att klassas som terrorism.
Vad Riksdagen nu försöker lagstifta om är att kriminalisera hjälp till frihetsorganisationer. Det går helt den väg som extremhögern strävar efter men bara mot sådana frihetsrörelser som står till vänster. Rörelser som slåss med vapen i hand som står till höger politiskt kommer en sådan lag förmodligen inte gälla. Historien får visa hur det blir med den saken.
Den förslagna lagen är så brett utformad att en journalist som går med i en sådan terrororganisation i smyg för att skaffa information till artiklar om saken kan dömas som terrorist efter att artiklarna publicerats.
Personer som ovetandes lägger pengar i insamlingsbössor och de som går omkring med dessa bössor kan också dömas för terrorism om någon av bössornas pengar går till en befrielseorganisation.
Men vi kan slå oss i backen på att om någon av en sådan insamlingsbössa går till en befrielseorganisation i någon av länderna Ryssland, Kina eller Nordkorea kommer de inte att dömas för terrorism. Så enkelspårig kommer en sådan lag bli men framför allt begränsar den folket att solidariskt deltaga i förbättringar för folken i Världen.
De enda som röstade emot denna lag är de som står längs till vänster i Riksdagen. Det låter märkligt för det är högersidan som slår sig för bröstet över att de står för frihet, men verkligheten visar vem som egentligen stod upp för vår frihet i denna fråga. Allt är inte alltid det vi tror.
